Mycket crossåkning

ger sår och valkar i händerna. Än mer när man vilat en längre tid. Händerna är lixom inte ”vana”då…så nu när  Marcus är i full gång igen, de kört hårt på skolan, så dyker de upp;
Aj aj, det känns! När Marcus visar sina såriga och valkiga händer för en mx-tränare, säger han bara: ”Välkommen tillbaka”. Ingen empati där inte.*ler* Det är bara hårdingar som kör motocross. Mohaaaa

Hålan

När jag. mamman, var i Tibro på föräldramöte förra måndagen fick jag stanna till kvällen, för att få med en cross till Sthlm. En cross Larsen hämtat hos Jimmy och som Marcus bytt stötdämpare på. Crossen var klar för lastning ganska sent så jag bestämde att sova över i Tibro en natt till. Fick då äran att laga middag nr 2 till Marcus, Tim och Larsen. Så trevligt. På tisdagsmorgonen körde jag Marcus och Dennis till crossbanan. ”-Äh när jag ändå är här, så stannar jag och tittar på crossträningen”. Då hårdbanan är stängd för säsongen är det Hålan som gäller. Hålan. ’Sug på namnet. Hålan. Tung sandbana.
Där tränar de nu på hösten, så länge vädret tillåter. Är det milt kan de köra hela vintern berättade Magnus för mig. Är det kallt så tränar de annat. Typ, långfärdsskidor.

Under träningspasset så rör sig tränarna, Magnus och Espen, runt banan. Denna morgon är det 3×20 min som gäller. Mellan varje 20 min pass stannar tränarna och talar med dem.  Espen säger:  ”VARJE varv räknas nu. Inte långt kvar till tävlingssäsong 2019”. Så sant. Tiden rusar. För de som skall köra EM är första tävlingen redan sista helgen i mars. Inte långt kvar. Så fokus gäller, varje varv.

Lite disigt och mörkt denna morgon men laddar upp ngr bilder ändå:

Detta pass var alltså på morgonen,. Innan skolan. Marcus lever sin dröm.